Idag började jag skolan efter ett långt, härligt, sorgligt sportlov. Inte direkt min största dröm efter lördagens sorgbesked och tiden efter det. Det är hårt i skolan för jag kan bara inte tycka om den när jag inte kan sluta tänka på det lilla söta som allt påminner om. Min lilla söta ängel. Bokstavligen. Men om jag skriver mer om det här kommer jag att börja gråta ännu mer så det här får räcka.
Igår kväll mådde jag inte bra. Varken fysiskt eller mentalt. Jag grät över förlusten samtidigt som jag hade ont i mage, hals och huvud. Jag grät tills jag inte kunde gråta längre. Det bara tog stopp... Jag har väl gråtit så mycket att jag inte kan gråta mer innan jag har skrattat. Det känns faktiskt inte bra. Det känns bra att gråta tills sorgen sköljs bort av sig själv. Men det går inte längre eftersom att mina tårar torkar ut. Det är skumt... Har det hänt någonsin? För någon?
Men trots allt så skulle vi äta hos mormor och morfar ikväll och ha det mysigt. Svårt, men inte omöjligt. Mysigt? Kanske... God mat? Javisst, som alltid! Glädje? Inte särskilt mycket. Men jag hade det bra och sitter vid deras dator nu :) Ska snart se på Disney Channel om det är något roligt. Annars ska jag prata med de vuxna tills vi ska hem. Hoppas, hoppas att det blir hemmamys också för annars kommer jag inte kunna somna alls. Inte ens kunna gråta. Eller de kanske kan komma tillbaka tills ikväll? Men vill jag det? Jag vet inte...
Ha det bra!
Mysiga kramar härifrån<3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar