Idag slog det mig att mina tankar inte vilar sig någonstans utan vandrar vidare. Därför har jag nästan inte tid att tänka på saker som Ellie. Vilket gör mig ganska bekymrad trots att hon är ett sorgligt ämne för tillfället och förmodligen för en tid framåt. Varför får jag inte låta tankarna besöka henne? Jag tillåter inte mig själv... Men allt detta är nog det som gör mig ledsen, inte bara förlusten av min närmsta vän. Hon var den syster jag aldrig fick och hon fyllde upp tomheten och ensamheten som finns nergrävt inom mig. Den ensamhet som stannar trots tre högljudda killar och ett behagligt liv. Den ensamhet som bara ett djur eller en fantastisk människa kan fylla med glädje och hopp. Det är det som gör att jag så gärna vill ha någon eller något som kan fylla upp mig. Men jag säger verkligen inte att jag är ensam eller ledsen eller något liknande alls, jag säger bara att någonstans inom mig finns en rädsla för att bli lämnad ensam.
Positiv inställning ger bloggen liv, bland annat. Det finns också en hel del positiv energi som väcker liv i mitt skrivande, som idag till exempel skrev jag en hel del. Oj, det börjar skapas något i mitt Microsoft Office Word Dokument som än så länge heter 'Skriva'.
Min fina 'Mina Ord'-bild. Jag brukar titta på den när jag känner mig nere ibland. Det känns alltid mycket bättre. Idag tittade jag på den precis innan jag la upp den på bloggen. Allt som står där för mig till en värld full av glädje och då har jag inga anledningar att vara ledsen eller arg. Tänk att bara några få ord kan göra en människa glad för livet... Det är ett mirakel. Nu ska jag skriva lite bara för att jag har fantastiska tankar i huvudet. I en timme, för sedan ska jag laga mat åt mina underbara bröder :)
Många varma kramar från mig
Det låter härligt! :)
SvaraRaderaKram!